knockeduplife

Att man aldrig lär sig! Alla gånger som jag ska åka buss till Luleå "försover" jag mig. Jag har alltid hunnit med bussen, men minuterna hemma är det fart och fläkt på och saker flyger runt omkring mig. Och otto bara sitter och tittar på mig bär jag speinger mellan rummen för att packa ner dem sista sakerna. (glömmer ändå alltid saker). Men någonstans i det undermedvetna har jag alltid vaknat vid åtta, som att gud sitter där uppe och räknar ner minuter så att jag med nöd och näppe ska hinna med bussen. Sen kan jag ta och tala om för er att sminka sig på bussen där det skakar och guppar inte är det lättaste. Mascara på ögonlocken och ögonbryn som pekar lite varstans är väl inte hela världen. -herregud, jag har inte tid att sminka mig, jag har ett barn att ta hand om! Hade kanske kunnat funka om någon frågar. Nåväl på bussen är vi och det är ju huvudsaken.